Låt oss utgå ifrån att du gjort rekryteringsjobbet enligt konstens alla regler. Du har haft ett möte för att stämma av personlig lämplighet, ett möte för att stämma av att kompetens och inställning är i linje med vad tjänsten kräver. Du har tagit referenser som intygar att personen du placerar i ditt företag är värd att satsa på. Kanske har du för att kunna vara ännu lite mer övertygad prövat kandidaten med tester och arbetsprov, kanske har hen fått träffa framtida arbetskamrater för att även dem ska kunna intyga att personen i fråga känns rätt för jobbet. Kanske har du anlitat ett rekryteringsföretag som även dem har kunnat se en god matchning.
Fråga dig en sak: Om du ska vara beredd att låta någon börja arbeta i ditt företag, med allt vad en rekrytering kostar, ska du inte då passa på att välja en kandidat som du känner förtroende för? Om du inte känner förtroende efter alla ovan steg. Vad saknas? En magkänsla eller behöver du kanske arbeta med ditt egna kontrollbehov?
Om du känner att du måste mäta dina medarbetares arbetsdagar på minuten, om du känner att du måste motivera dem med tävlingar för att inte arbetsuppgifterna är motiverande nog för dem, om du känner att du måste ha en sammanställning på allt mätbart dina medarbetare har gjort på en vecka. Förstå att du då: Inte har förtroende för dem. Lägger dyrbar tid på meningslös administration. Skapar en oattraktiv arbetsplats.
Jag uppmanar dig att reflektera kring vad rätt person för ditt företag drivs av, i vilken miljö du tror att hen trivs att jobba i. Ställ frågan om drivkraft rakt ut till kandidaten vid intervjutillfället, och om någon skulle svara: Jag drivs av att stå framför mina kollegor och ta emot pris. Jag vill vinna biobiljetter och champagne för att jag har varit bättre än mina arbetskamrater. Jag vill att chefen ska se att jag är allra bäst. Känns det bra i magen då? Känns det då som att du med den individen kan bygga ett bra team att lyfta ditt varumärke med? Ingen kanske uttrycker sig exakt som ovan, men du känner kanske igen typen, och till ett företag som erbjuder tävlingar och flera sorters aktivitetsmätare är svaret alldeles klockrent. Typen som beskriver sig så (mellan raderna givetvis) är ju faktiskt drömmen för dig som har kontrollbehov, inget förtroende för dina medarbetare och helt ärligt, faktiskt en ganska hög personalomsättning som du skyller på unga medarbetare som inte vet vad de vill. Tips: skapa en inspirerande miljö som får dem att förstå vad dom vill.
Säljare är ett kvalificerat yrke, kanske världens viktigaste. Och något som har slagit mig: De bästa säljarna jag sett är inte de som ringt flest telefonsamtal. Det är dom som med sin kommunikativa förmåga fångat förtroendet hos kunderna och med det befriats ifrån att tävla i grenen: flest telefonsamtal fram till klockan 17:00 på tisdagar, pga. ”XXX säljer redan så bra, hen behöver inte vara med” Det är märkligt hur just de allra viktigaste medarbetarna ofta verkar befrias ifrån tävlingsmomenten, om det nu är så bra med tävling alltså. Hemlis: Alla dina medarbetare är dina viktigaste medarbetare.
Två små saker bara 1) Kan det inte vara så att XXX säljer bäst för att hen har tid och möjlighet att vara genomtänkt och strategisk? …Och kanske för att hen fått bekräftelse och förtroende för att kunna arbeta med en trygghet i kroppen? 2) Tävla är kanske bra, men tävla mot personer med samma mål? Det är att göra ditt team till en grupp (alltså att ta bort fokus från det gemensamma målet för att ersätta det med individuella som inte gör skillnad för företaget i stort) Är det inte bättre att vi tävlar som lag, tillsammans mot våra konkurrenter? Tänker jag.
Vi på Regent har från början uttalat att vi har Sveriges bästa medarbetare. Och vi tror på det. Därför ser vi ingen anledning att tävla och mäta oss mot varandra. Vi är nämligen övertygade om att den ovanligt goda kundnöjdhet som vi faktiskt lever på idag, och som ger oss vår ställning på marknaden kommer sig av inspirerade medarbetare som älskar sina jobb som dom är och med det finner kraft att ge det lilla extra till våra kunder. Vi ser ingen anledning till att mixtra med våra medarbetares arbetsdagar och lägga till moment som inte på något sätt är kopplade till kundnöjdhet eller medarbetarnöjdhet, bara för att känna kontroll. Vi har bara rekryterat personer vi litar på, och tillbaka har vi fått bättre medarbetare än vad vi någonsin kunnat önska oss. Sveriges bästa medarbetare.
När vi utesluter tävlingsmomentet internt, känns det lätt att bygga ett team som hjälps åt för att nå företagets målsättningar, och inte minst medarbetare som är varandras förebilder och inspirationskällor istället för rivaler. Det ligger i en människas natur att vilja vinna en tävling (frivillig eller inte) Förstå att det då bara är naturligt att inte vilja utbyta tips med någon som du tävlar emot. Det jag menar är att dina motivationshöjande tävlingar bygger murar och gör dina kollegor till konkurrenter. Det är det inte värt.
Även unga medarbetare stannar längre än ett par månader på en arbetsplats där de trivs. När du rekryterade dem, bekräftade du deras potential och det är faktiskt inget annat än ett svek mot dina medarbetare, dig själv och dina affärer om du inte kan erbjuda dem en miljö att växa, må bra och vilja stanna i.
/Caroline
